Historia

1983

Göran köper den första folkracebilen en Volvo 142 som var lackad som en polisbil, vit och svart. Hur många tävlingar som den kördes eller hur det gick är det ingen som vet nu för tiden. Folkrace var ganska nytt och det fanns inga krav på ljuddämpare så naturligtvis var det rakt rör ut under högerdörren som gällde.

Det var här som den rosa färgen började användas. Lillasyster Sara var 4 år och ville naturligtvis att bilen skulle vara rosa, så det vita i polis designen målades rosa.

Bilen var kanske inte den bästa och jag minns att vi var och hämtade en ”ny” 142 på Svartviks skroten för karossbyte. Ny var det en turkos bil som gällde. Bilen var som jag miss det jättefin och naturligtvis tyckte alla andra det också, efter några tävlingar var den såld till Kaj Flodin Ilsbo.

1984

Jag minns att det till 2-dagars i Östersund byggdes en väldigt fin 144, mörkblå var den när vi hämtade den i Njurunda söder om stan. En gammal polisbil med B20E och 4.56 diff. bromsad axel hörde också till. Eftersom inget brukar göras halvdant när vi håller på med något så satte Göran också på nya gasdämpare. Dom var orangea när vi köpte dom på Motor Nord här i stan. För att dom inte skulle synas målades dom svarta och en riktig dräpare var byggd. Bilen målades vit och rosa.

Jag vill också minnas att Göran tog sig till A-final där han missade växeln och blev vänd i första kurvan. Hur det gick med bilen, såld på anbud naturligtvis.

Hur många bilar som avverkas under några år har jag ingen aning om. Det som jag minns är att vi hade en 142 som köptes norrut någonstans som var helt otroligt lättad och saknade t.o.m. innerskärmar. Jag minns också en motpol till denna bil, vi var i Gävle på bilköpar resa och hade väl valt ut en slät och fin 142. Bilen köptes på anbud och nu kom förklaringen till att den var så slät. Det var bultat fjäderstål i bakskärmarna och jag minns inte hur många rör som höll ihop alltihopa. Det här var innan det blev förbjudet att förstärka…

Tror bara Göran körde en tävling med bilen, då med krökta bärarmar p.g.a. den extra vikten. Bilen såldes sedan privat.

Jag tror att idén med en rallycrossbil började växa fram 1985 då det kördes poprace på Bilspeditions område i Timrå norr om stan. Bilarna var egentligen folkracebilar men kostade 8500 kr och kunde därför vara lite bättre. Till den här poprace tävlingen använde han en bättre folkracebil som sedan ställdes undan till 1991.

1986

Rallycrossbilen var en 140 som vi hämtade i Silje lite väst på stan. Den var redan tävlingsbil och var helt urkapad som det skulle vara.

Vill minnas att det var en 2,2L B20 som satt i första sommaren, kolvarna var förmodligen B21 öd och höll inte alls den 10:e kolven havererade totalt på travbanan i Vasa på hösten.

1987

Väldigt lite minnen från de här åren men en ny maskin med riktiga kolvar och annan vev måste ha byggts till det här året.

En B20 på 2335 cc som bromsades till 167 hk på driven hos Gullinder.

Med åren blev naturligtvis B20´n för klen och det var dags att leta något värre.

1990

Jag minns att vi for till Örebro för att köpa ny motor till rallycrossbilen.

En B23 på 2,6L med tillhörande Quaife låda, rakskuret och monterad i Ford hus borde det ha varit ett rejält lyft.

1991

Mitt eget intresse att följa med på backtävlingar var inte så extremt stort jag ville hellre vara hemma och köra moped. Jag fyllde 15 år i maj och fast att det fanns en färdig folkracebil att börja köra med så blev det inget tills en dag i oktober. Det var folkrace tävling utanför Kramfors ungefär där Höga kusten bron nu står. Tävlingsformen var rallysprint och der verkade perfekt att börja med. Jag slutade 3: a av 5 startande och fick kliva upp på pallen.

Åren går och med lite träning kommer också resultaten.

Exakt hur det går för Göran under de här åren kommer jag inte ihåg men jag kör cirka 50 tävlingar som junior, under den tiden avverkar vi cirka 20 bilar.

1994

Lilla syster Sara börjar också köra junior, nu har vi alltså 2 bilar att hålla ordning på. Under den vintern tävlar vi väldigt mycket.

SMK Sundsvall får tillgång till Råsta gropen princip mitt i stan och bygger folkrace bana med stor hjälp av Göran.

Jag fyller 18 år i maj och en vecka senare har jag körkortet, innan detta har jag varit till Östersund och gått licenskurs för rallycross.

140’n som nu är lite till åren går sista sommaren på dispens eftersom det är för mycket urkapad i karossen. Jag tränar en hel den på nya folkrace banan och till slut är det premiär tävling med rallycrossbilen. Det var något så unikt som ”förföljelselopp” på parkeringen till Nordic hallen. I princip var det två bilar som startade på varsin sida på en konstgjord rundbana och så tog man tid.

Jag kommer inte ihåg hur det gick men jag kom runt i alla fall.

Säsongen fortsatte med lite backtävlingar. Det sista som skulle köras för året var rallycross på Lungre motorcentrum i Östersund.

På den här tiden var rallycross stort även i mellan norrland.

Jag kommer inte håg hur det gick på lördagen, men på söndag var det ny tävling och jag slutade 2: a i B-finalen efter seger i C-finalen. Skön avslutning på året.

1995

Vi skrotar 140’n och börjar leta efter en 240 att bygga på. Efter några bort rostade bilar här i stan så for vi till Strömsund och köpte en bil hos P-O Finn som hade skroten där. Det var en extremt fin 242 -76 som hade gått i Gäddede vid norska gränsen, helt rostfri. Vi bytte bakdel så det skulle bli en -83’a. I övrigt så var den ganska standard, det enda som vi byggde om var att montera Volvos R-sport dämpare, grövre krängare och hårda bussningar. Motorn lyftes över och vi hade den första upplagan av 240 Cross.

Första tävlingen kördes i backen upp till Skönviks berget, men så fort jag belastade motorn så började det bluddra. Det visade sig att bakre förgasaren sög in luftfiltret.

I Juli rycker jag in i lumpen som flygplanbogserare på F4 Frösön, Östersund.

Under hösten och vintern kör både jag och Sara folkrace.

1996

Träffar Theresé i juni och har inte tappat bort henne än.

Kör mest backtävlingar och någon rallycross när det finns tillfälle. Rallycrossen dör sakta men säkert ut i vårt distrikt.

1997

Kör premiär tävlingen på Mitt Sverige Banan som det heter då. Via seger i C och B final slutar jag 3:a efter Håkan Holmkvist Gestrike och Kent Meden JMK. Kör vidare i Kumho cup som senare blev Toyo Cup. Vi kör en cup som går parallellt med RC DM och kallas Mitt Sverige Cupen (MSC).

1998-99

Fortsätter med backtävlingar och åker alla rc tävlingar som finns i närheten. Ett av det roligaste minnet var när vi var till Vasa och körde på travbanan där, med alldeles för breda däck gick det väl inte så bra men fort gick det.

När rallycross tävlingarna på Mitt Sverige Banan ställs in på hösten ledsnar vi och ringer till Films MK som ska köra finalen av Svealandscupen det året. Vi efteranmäls och jag får startnummer 81!! Tänk att det var 80 andra som tagit ut nummer tidigare det året. Från början när vi körde Svealandscupen var klass 1 den absolut största och klass 4 kämpade med att vara tillräckligt många för att få köra final.

Tävlingen i Film gick väl inte så jätte bra men roligt var det, på stående fot bestämdes att det här skulle vi satsa på. Patrik ”Knutte” Karlsson vann tävlingen och hela cupen med sin 240.

2000

Vi missade premiären i Arboga men nästa tävling i Strängnäs var vi med och körde. Jag minns inte några detaljer från året, men jag har ett pris för 5:e plats i B-finalen i Surahammar. Det var första gången jag tog mig till final.

Slutar på en 15:e plats totalt. Vi kör Superfinalen i Haninge på hösten, där slutar jag på en 29:e plats av de 40 startande bilarna.

2001

Med en ombyggd framvagn och nya skärmbreddare bak åker vi till Film på försäsongs träning. Framvagnen håller inte alls och vi förstärker så gått det går eftersom vi skulle direkt till Arboga. Det höll inte där heller och vi åker hem för att förstärka.

I övrigt var det en händelserik säsong med lösa ventilsäten, rasade bakaxlar och ståltrådar som kom in i motorn.

Slutar på en 16:e plats i cupen.

Inez föds i september därför missade jag både finalen i Strängnäs och Superfinalen som detta år kördes i Film.

2002

Nytt år nya förutsättningar. Med en liten tjej hemma var det tydligen lite mycket att göra på våren och vi hann inte med tävlingen i Arboga. Nästa tävling i Vingåker var vi dock på plats.

Jag vinner mitt första heat och tar mig till A-final för första gången.

Slutar 9:a av totalt 59 som tagit poäng.

2003

Nu har vi bestämt oss för att köra både Svealandscupen och Evocupen.


Säsongen börjar som vanligt i Arboga, det var lerigt det här året.

Säsongen fortsätter med två ordentliga krascher först i Vingåker sedan i Nyköping. Evocupen var väldigt hårt för mig och jag får inga framskjutna placeringar.

Svealandscupen leder jag inför de sista tävlingarna men slutar på en 2:a plats totalt.

Bilen har dock gjort sitt och vi bygger en ny 240 inför nästa år.

2004

En hård vinters bilbyggande skulle segern i Svealandscupen bärgas, detta varvat med hela Evocupen gjorde det till en av de längsta säsongerna hittills.

I Evocupen gick det bättre och bättre och i de två sista tävlingarna på året tog jag mig till C-final. Svealandscupen gick lite sämre än jag hade tänkt och jag slutar på en 3:e plats totalt.

2005

Eftersom startfältet blivit tunnare och tunnare i Svealandscupen de sista åren bestämde vi oss att inte köra det här året. Vi satsade istället på 4 tävlingar i Evocupen och 3 SM tävlingar. Med ”ny” 2,8L motor hoppades vi att det skulle bli att bra år, tyvärr uteblev resultaten nästan helt.

2006

Nu var det tillökning i familjen igen och eftersom Sam var planerad i början av maj så bestämde vi oss att inte köra några tävlingar under våren.

Kör årets första tävling i Storvik under augusti.

Kör sedan resten av tävlingarna och slutar på en 5:e plats totalt.

2007

Planen var att köra hela SM serien men så blev det aldrig. Istället satsar vi på Svealandscupen och NEZ tävlingarna i Haninge och Nysum, Danmark.

Svealandcupen går lite upp och ner med ett antal pallplaceringar och ett antal bottennapp. Det räcker i alla fall till en 2:a plats totalt.

2008

Återigen var det planerat att vinna Svealandcupen men det gick inte riktigt vägen och jag slutade på en 3:e plats totat. Bilen blev inför året försedd med plast runt om och såg betydligt fräschare ut.

2009

Vi stod inför valet att lägga av eller göra en rejäl satsning. Och som ni har märkt så lägger vi aldrig av!

Nu har det gått 18 år sedan jag körde min första tävling. Hur många tävlingar som hunnits med har jag aldrig räknat men det börjar bli en ansenlig mängd.

Tomas Arnesson
Sundsvall 2009-09-17